Befolkningsexplosionen

  .. talades det om redan på 60- och 70-talet och man kan väl fråga sig varför jordens makthavare inte förberett sig mer inför detta faktum. Åtminstone i vår del av världen där forskning och vetenskap är i ständig rörelse.
Men det kanske är just precis det de gjort genom att sko sig själva, och trygga framtiden för sina egna efterkommande  mer än nånsin förr i historien.
Hur som helst är det dags att börja agera nu eftersom den uppåtgående kurvan knappast lär vända nedåt. Och särskilt som de styrande inte förstår bättre än att vädja om ökat födande när människorna reagerar mot ett sämre och hårdnande samhälle med minskad nativitet. För om den nuvarande logaritmiska kurvan inte bryts eller rätas ut så bör vi vara tio miljarder långt före 2050, vilket annars är den gällande prognosen.

Ungefärlig befolkningsökning


RESURSFRÅGAN

Än så länge finns resurser att mätta alla människor (att så inte sker handlar om politik dessvärre) men då vi närmar oss 10 miljarder kommer livsmedelsproduktionen att behöva vara fördubblad.
Vi kommer att behöva ändra inriktning på markanvändningen så att vi odlar spannmål till människoföda istället för till djurfoder. Dessutom måste djurproduktionen minska eftersom den både är plats- och energikrävande samt mark- och miljöförstörande. Djurproduktionen är dessutom starkt bidragande till att förvärra växthuseffekten, vars verkningar många anser redan visat sig genom ökade naturkatastrofer.

Idag används 38% av den totala spannmålsproduktionen i världen till djurfoder. Att producera ett kilo vete kräver 1200 (tolv hundra) liter vatten medan det krävs 16000 (sexton tusen) liter vatten till att framställa ett kilo kött. Inte heller detta är rimligt med tanke på den stora vattenbristen i världen.

Den rikaste femtedelen (20%) av jordens befolkning konsumerar 45% av allt kött, och i västvärlden har konsumtionen under 1900-talet ökat med 10-20 kilo per person och år. Det är inte enbart osunt för enskilda individer utan även för miljön och rättvisan i världen. I västvärlden är fetma ett lika stort problem som svälten är i många fattiga länder.

Miljön kommer att drabbas av irreparabla skador om inte produktionen ändrar riktning. I Afrika beror 49% av markförstöringen på att boskapen betar sönder jorden, och av de tio miljoner hektar regnskog som avverkas i Amazonas har 40 procent skövlats för storskalig boskapsuppfödning.

Djurlivet i världens hav och andra vattendrag är gastkramande nära katastrof efter flera decenniers rovdrift. Så mycket som 80% av all fisk som dras upp används till djurfoder (30% anses som skräp och slängs sargat tillbaka i havet), och de subeventioner som gynnat storskalighet har orsakat att småfiskare slagits ut i konkurrensen. Hänsynslösheten mot naturen har också inneburit att så kallade spöknät - nät, burar och fällor som slitit sig från sina bojar och förtöjningar - ligger på havsbottnen jorden runt och alldeles på egen hand fångar fisk, kräftdjur, sälar och allt liv som råkar passera, utan att någon tar hand om fångsten. Ett lidande som kan bli både veckor och månader långt. (Uppgifter från en mycket vacker TV-film "Fiskar gråter inte" om livet på Västkustens havsbotten som visades 010204, kl 20 i TV2. Jag hoppas att alla de som trodde att fiskar inte förmår känna såg filmen)

Tillsammans med galna kosjukan och salmonella och en del annat finns ytterligare en risk med dagens djurhållning som kanske är ännu farligare än ovan nämnda, och det är den långvariga förebyggande användningen antibiotika i djurfodret. Man menar att effekten av antibiotikan (penicillin) lagras i djurets kött och muskler och överförs till människor som äter det, vilket i sin tur betyder att många sjukdomar utvecklar en resistens mot antibiotika som medicin. Vad man är mest orolig för är att TBC - som länge varit utrotad i våra delar av världen, men som nu återigen är på stark frammarch över världen - inte längre ska kunna behandlas med antibiotika. Detta skulle kunna bli en stor katastrof som även kan drabba oss i västvärlden mycket hårt.


Naturvårdsverket har i en beräkning på en "hållbar utveckling till år 2021" kommit fram till att vi i Sverige bör minska vår köttkonsumtion med 30 procent. Energianvändningen i jordbruket skulle då minska med en tredjedel. Idag går 75% av allt svenskt spannmål till djurproduktion (jämfört med 38% i hela världen).

Att föda upp en 90 kilos gris kräver 270 kg majs och 45 kg soja.

Grisköttet räcker till att föda en människa i 50 dagar, medan fodret till grisen skulle ha räckt i 500 dagar. Fodret till tio grisar skulle alltså kunna föda en människa i fem tusen dagar, vilket motsvarar 13,7 år!

Frågan om födan är alltså inte bara en fråga om moral och etik, utan i högsta grad även om ekonomi så länge miljoner människor dör av svält varje dag.


Uppdaterad 2003-06-09
Skriv ut sidan