30 mars 2002 DEBATT

Låt Sverige
visa vägen
till intelligentare 
kosthållning

Sojakött är lösningen på världssvälten. Lätt att frakta, lätt att förvara, otroligt billigt och dessutom betydligt mer resurssnålt än animaliskt kött, skriver Eva-Lena Hedal


I en gemensam och mycket tankeväckande debattartikel i Aftonbladet den 14 mars skriver ett antal etablerade politiker och experter under rubriken ovan, fast med ordet energi istället för kosthållning. Och faktum är att på i stort sett varje punkt kan man byta ut orden mot varandra; På bägge områdena kör de etablerade jättarna i gamla inkörda spår på invanda vägar, och i båda sammanhangen är det ekonomi och propanganda som är de vinnande slagträna. Liksom de förödande effekterna vore om, eller när, folk i de fattigare delarna av världen vill börja leva som vi och kräva sin del av jordens resurser; "Jorden skulle kollapsa".

Precis som skribenterna kräver ökade resurser för forskning, information, subventioner till tillverkning med mera inom energiområdet så skulle jag vilja ställa samma krav på livsmedelsområdet. Allt i syfte att SPARA på sikt, både pengar, energi och lidande. Det finns redan idag stor kunskap om alternativ mat, men nästan ingen tillverkning eller forskning alls i Sverige mig veterligen, trots att födan ju är av dagligt intresse för varenda individ på jorden. Det växande utbudet av vegetarisk föda - oftast lakto-, alltså med mjölkprodukter - som trots allt finns i vanliga butiker idag kommer mestadels från utlandet.

De största tillverkarna finns i England (Quorn) och i Israel (Nutana/ tivall), och utöver den stora blandkosttillverkaren Dafgårds finns några nya mindre uppstickare, Anamma och Zannah, som fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Och trots att vi har en jordbruksminister som värnar om djuren fortsätter den omänskliga och ekonomiskt ohållbara köttindustrin utan större ansträngningar till förändring. Annat än fler färgglada plastprylar från snabbmatjättarna för att värna de yngsta konsumenternas gunst, och kraftigare motstånd mot allmänhetens insyn i det som borde vara vars och ens skyldighet att känna till, nämligen vetskapen om vilken verksamhet man medverkar till och stöder som "vanekonsument".

Vegetarisk mat är INTE dyrare
än den animaliska (bara lättare till vikten vilket kan förleda till missbedömningar), tvärtom faktiskt om man inte köper färdigmat, och den orsakar INTE bristsjukdomar som köttpropagandan gärna försöker påskina. Om man är helvegetarian/ vegan, som även utesluter ägg- och mjölkprodukter så räcker det med lite extra vitaminpiller för några tior per månad från apotek eller hälsokostaffär.
 
En annan missuppfattning - utöver att det är dyrt - är att vegetarisk mat är torftig eller invecklad att tillaga. I mitt hushåll har vi under flera års tid lagat laktovegetarisk husmanskost och det är precis lika enkelt som annan matlagning, som ju även den kräver sin tid att lära. Mer och mer har vi börjat använda sojakött, som är helt vegetarisk, till både grytor, lådor och såser. En hel stekpanna full av sojakött, ett hekto i torrvikt för 6-10 kr, tillsammans med potatis, sås och vanliga grönsaker mättar lätt fyra fullvuxna personer. Sojakött och sås blir klart på samma tid som potatisen kokar, och det smakar lika bra som animaliskt kött eftersom det är kryddningen som avgör den saken.

Sojakött är  lösningen på världssvälten enligt min mening; Lätt att frakta, lätt att förvara torkat och otroligt billigt kan man förstå då en vuxen person i Sverige år 2002, tillsammans med vanliga tillbehör kan äta sig mätt för ett par kronor som då inkluderar odling, skörd, beredning, packning, transporter, tullar, skatter, avgifter samt löner och vinst till alla mellanhänder. För den som har långt till hälsokostaffär är enklaste tipset: Gå till Konsum, Ica, Hemköp eller annan större matbutik i närheten och köp soja-grytbitar för 18-20 kronor och laga till enligt anvisningarna.

Naturvårdsverket har i en beräkning
på en "hållbar utveckling till år 2021" kommit fram till att vi i Sverige bör minska vår köttkonsumtion med 30 procent. Energianvändningen i jordbruket skulle då minska med en tredjedel. Idag går 75% av allt svenskt spannmål till djurproduktion (jämfört med 38% i hela världen).


Att föda upp en 90 kilos gris kräver 270 kg majs och 45 kg soja. Grisköttet räcker till att föda en människa i 50 dagar, medan fodret till grisen skulle ha räckt i 500 dagar. Fodret till tio grisar skulle alltså kunna föda en människa i fem tusen dagar, vilket motsvarar 13,7 år!
Den 24 januari 2002 visas återigen tv-bilder från djurhanteringen i Sverige och inom EU. En skånsk medelstor grisuppfödare - som idag "producerar 8000 enheter/år" - inser att han måste göra något åt lönsamheten eftersom kraven ökar. Fodret han årligen använder till uppfödningen skulle räcka till svindlande 10 959 år till dagliga mänskliga ransoner mat, vilket alltså motsvarar mer än fem gånger modern tideräkning. På lokala småslakteriet i mina trakter slaktas årligen tio tusen grisar och sju tusen nötkreatur. Vilket slöseri!


Frågan om födan är alltså inte bara en fråga om moral och etik, utan i högsta grad även om ekonomi så länge miljoner människor dör eller är döende av svält varje dag. Det gör ännu mer ont att se människor hungra när man vet att lösningen skulle kunna vara så enkel.

Eva-Lena Hedal


Publicerad 2002-03-30
Skriv ut sidan